When life is a bitter pill to swallow, you gotta hold on to what you believe
Jag tillbringar större av min vakna tid tillsammans med sara, i stort sätt dag ut och dag in. Jag känner nog ingen människa bättre än vad jag känner henne, och jag tror inte att det finns någon som känner mig bättre än vad hon känner mig heller. Visst, vi vet inte allt om varandra, men jag vill inte att det ska vara så heller, jag tycker inte man behöver det. Men samtidigt så finns det ingen som är mer olik mig själv än vad hon är, ingen. & det finns heller ingen som är mer lik mig än hon. Vi ser totalt olika på livet, om vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt, vi prioriterar olika saker, vi tycker i princip inte lika om någonting, vi tycker inte om samma saker, förutom gymmet har vi inte några gemensamma intressen, haha. det låter ju helt sjukt. men det är så det är. Men det är kanske just därför som jag tycker om min vän så oerhört mycket som jag faktiskt gör, för tänk vad tråkigt det skulle vara om jag var tvungen att dela med mig av mina män liksom?!
Je suis reconnaissant que tu es, mon ami.
det första.
kände att jag kanske skulle vara med på ett hörn jag också.
tänker då inte vara lika duktig som lina och springa idag. mer en ätamammasnybakademackormedbredbarleverpastejpåmedanmankollarpåchristineellernullah - dag känner jag.
har varit riktigt duktig och pluggat idag iaf, fastän jag har suttit i år och dar och fått ihop tre sidor som en 10 eller 43- åring kunde skrivit så känner jag mig lite stolt, det är ju faktiskt lov ändå! ska man ju bara sova egentligen. men, vill ni veta nånting, eller möjligtvis ALLting om antisemitism så är det ju bara att fråga. jag vet ALLT!
vill ni veta en häftig sak alla 2 personer som kommer läsa det här?
det här är mitt absolut FÖRSTA blogginlägg... någonsin.
Believe that the sun will shine tomorrow.
Det som är förbjudet, det vill jag ha, men jag borde inte vilja.
Men jag kan inte styra över det,
för en del saker är helt enkelt som dom är.
För oavsett om jag vill eller inte, så kan jag inte styra över mina känslor.
det suuuger. baaajs.
när jag mår dåligt då tränar jag, det är bättre än tiomiljoner timmar terapi. Så nu ska jag ge mig ut på en löprunda, eller jag är i så dålig form att det kommer bli en lunkrunda.
Jag önskar du kunde vara vid min sida.
226 dagar kvar, an eternity.
jag & sara kommer nog aldrig bli några stobloggare, men vad gör det? vi är ju great ändå. Idag kom jag på att det "bara" är 226 dagar kvar till studenten, det är faktiskt jävligt långt, men jag hoppas tiden går snabbt (: så jag får komma härifrån snart. Jag känner att jag behöver det.. Vi har i alla fall anmält oss till en aupair förmedling som skulle ta kontakt med oss typ senare, ENG-LAAAAND. Jag längtar så jag blir tokig snart. Jag ser mig själv i London i en rosa klänning på en lila tennisbana (kanske mest för att jag såg det nyss på eurosport) med en barnvagn med en snäll unge i som inte skriker och bajsar. Men det är långt kvar, först ska jag palla ett halvår till i skolan, yeey.
Annars är det rätt najs med lov, jag lider av huvudvärk som inte vill ge med sig, men annars så. I går pluggade jag projekt i fyra timmar med joakim, i'm proud of myself, måste ju börja träna upp min engelska nu också. & ikväll ska jag till en kompis (skriver inte vem eftersom jag är storbloggare och måste få ha lite privatliv) ;)
Au revoir les amis.
vi är fet vi vet.
